Systecon lyfter LORA (Level of Repair Analysis) ännu en nivå

Level of Repair Analysis (LORA) är en analytisk metod som används för att avgöra var varje komponent i ett system ska repareras och om det är mer kostnadseffektivt att kassera en komponent istället för att reparera den. För tekniska system innebär rätt beslut i dessa frågor stora kostnadsbesparingar. Systecon har länge förespråkat ett nytt sätt att angripa LORA-analyserna genom att simultant optimera hela underhållslösningen och denna möjlighet har också ingått som en del av Opus Suite. Nu kommer en ny kraftfullare och mer fullständig LORA-XT-modul vilken utgör den stora nyheten i nästa release av Opus Suite.

Genom LORA-analysen kan man ta reda på var en komponent ska repareras för att undvika onödiga kostnader. Kostnader vilka ofta kan uppgå till flera hundra gånger inköpspriset, när alla aspekter tas med i beräkningen (servicepersonal, testutrustningar, lagerhållning, transporter etc.) Om denna komponent byts ut ofta under många års tid, finns det stora möjligheter att spara pengar genom att anpassa reparationsprocessen för att skapa skalfördelar (förbättra tillförlitlighet, reparation av komponenter etc.)

Med hjälp av LORA tar man fram den kompletta supportlösningen för systemet. Man avgör var nödvändigt underhåll ska utföras, vilka resurser som måste finnas tillgängliga för att utföra det och vad underhållsinfrastrukturen måste vara kapabel att bistå med under hela systemets livstid. LORA är därigenom en av de viktigaste analyserna som görs inför införandet av ett nytt system. Det är till exempel den metod som föreskrivs av United States Department of Defense, vilket är en av anledningarna till att vi nu fokuserar på att förstärka LORA-XT-funktionen i Opus Suite.

Det finns mycket skrivet om hur en LORA-analys ska gå till och en hel del finns att hitta på nätet. Den gamla amerikanska standarden MIL-STD-1390 är fortfarande ett viktigt referensdokument även om standarden som sådan togs bort redan 1997. Den europeiska industriföreningen inom flyg, rymd och försvar, ASD, bedriver en del standardiseringsarbete och den klassiska LORA-metodiken beskrivs ganska utförligt i deras specifikation 3000L för Logistic Support Analysis. Härom året hjälpte Systecon företaget Saab med att ta fram en företagshandbok med syfte att stödja Saabs olika affärsområden med hur man kan anpassa LORA-metodiken för att vara ett effektivt verktyg i olika typer av projekt.

En stor begränsning i den traditionella LORA-metodiken, som använts under lång tid för att ta fram underhållslösningar, är att den utgår från att man betraktar en komponent i taget. Det fungerar möjligen bra när man ska införa ett mindre system i en existerande stor och symetrisk organisation. Om man däremot ska implementera ett helt nytt dominerande system, som en ny flygplansflotta, en ny serie fartyg eller en ny fordonsflotta, eller om man har en organisation där underhållsbehoven inte alls uppstår symetriskt så är risken överhängande att man fastnar i suboptimala lösningar. Begränsningen i att enbart kunna se enskilda komponenter en i taget och inte få en helhetsbild, gör att det även blir svårt att förutse hur olika beslut samverkar och påverkar hela kostnadsbilden. Om vi tar exemplet med en ny flygplansflotta så är det som verkar vara bäst för motorn inte nödvändigtvis mest effektivt för hela flygplanet eller flygplansflottan.

Systecon introducerade därför för flera år sedan ett nytt sätt att angripa LORA-analyserna genom att optimera hela underhållslösningen samtidigt. Istället för att utgå ifrån varje enskild komponent och dess behov av underhåll, började vi i den andra änden – hur mycket flygtid vill flygbolaget ha och hur mycket får det kosta? Istället för att göra ett stort antal beräkningar sekventiellt, ser Opus Suite över hela mängden möjliga lösningar för lokalisering av underhållsåtgärder samtidigt och beräknar optimala lösningar utifrån all tillgänglig information: Är det ur systemets perspektiv mest effektivt att reparera eller kassera en trasig komponent? Var är det mest effektivt att reparera de olika komponenterna? Hur många reservdelar av varje typ ska man ha i reserv och hur mycket underhållsresurser i övrigt kommer det att behövas för att få störst effekt av den budget man lägger? Vi valde att kalla detta mer utvecklade angreppssätt för LORA-XT och vi valde även att låta L:et stå för det mer generella ordet ”location” istället för det begränsande ”level”.
I tidigare versioner av LORA-XT fanns en hel del begränsningar. Exempelvis var optimeringen begränsad till primära komponenter, det vill säga komponenter som byts direkt i systemet. För komponenter på underliggande nivåer var det nödvändigt att definiera underhållslösningen explicit. Det fanns inte heller möjlighet att ta hänsyn till förebyggande underhåll i optimeringen.

Då vi den senaste tiden sett ett ökat användande av LORA-XT-modulen bland våra kunder har önskemål förts fram om möjligheterna till att ta bort dessa begränsningar. Det är tillsammans med vår uppfattning att denna utvidgning av metodiken är mycket viktig för att ge den fulla potentialen är huvudanledningarna till att en mer utvecklad LORA-XT-modul kommer att bli den stora nyheten i nästa release av Opus Suite.

Systecons Tekn Dr Patrik Alfredsson, som ursprungligen utvecklade LORA-XT-modulen, ligger bakom de grundläggande förbättringarna i modellen och utvecklingen av algoritmerna som nu implementeras och vi räknar med att berätta mer om dessa nyheter på vår stundande User Group i London.